I slutet av Mars och början av April så kom äntligen våren. Men den gjorde bara ett kort besök. Sen blev det påsk och våren försvann och en massa snöflingor började falla. Känner mig nästan lite deppig över det. Jag blev ju så glad att våren äntligen var här. I dag la jag in juni-juli-augusti i önskeschemat och ansökte om vilka veckor jag vill ha semester i sommar. Tänk att det redan är dags. Jag längtar så himla mycket efter sol och värme, jordgubbar och glass och ljusa härliga sommarkvällar då man kan sitta ute länge utan att frysa.
Jag längtar efter att inte behöva ställa väckarklockan och att få ta dagarna som dom kommer. Jag längtar efter långa cykelturer och att rida över ängarna i Uvnäs. Jag längtar efter mysiga grillkvällar med nära och kära och att spela kubb och krocket med gänget. Jag längtar efter att kunna sitta på en uteservering och dricka vin med goda vänner och ha picknik i gräset en solig eftermiddag.
Om jag får som jag vill så ska jag vara ledig v.26 och 27 sen jobba två veckor och sen vara ledig v30, 31 och halva 32. Sen vet man aldrig om det går igenom. Det ska ju till sommarvikarier och sen ska ju alla andra också önska hur dom vill vara lediga. Den viktigaste veckan för mig är v26 för då ska jag och några vänner åka till Gotland tillsammans. Vi ska åka till samma ställe som vi var förra året. Det känns bra. Förut tyckte jag att det var jobbigt att åka till ön för att halva min barndom finns där och så mycket av den nu är borta. Alla fina minnen har varit så jobbiga att minnas. Men nu känns det inte lika mycket. Nu kan jag åka dit och njuta och glädjas åt allt som har varit. Vara glad över att jag faktiskt fått ha Gotland som mitt andra hem hela min uppväxt. Gotland kommer alltid att vara mitt paradis. Min trygga plats. Att hyra hus är nästan skönare än att äga. Man kan bara åka dit och njuta. Inte en massa som måste underhållas och sånt. Men visst saknar jag älskade Austre i bland. Men det finns ju kvar även om jag inte äger det längre och som tur är kan man alltid åka dit på besök.
