Dagar jag uppskattar

 
Har varit sjukskriven från jobbet ett par dagar pga sömnproblem och massat annat. Något som jag uppskattar är att åka ut till Uvnäs och rida och bara ha det bra. Skönt att komma ut på landet och bara få vara bland djuren och den härliga naturen. Malin och jag tog en ridtur ut i skogen, sen grejade vi lite inför Buffys lilla resa. Malin har bestämt att ta ett föl på henne. Hur spännande?! Vi gjorde i ordning trailen på kvällen och fixade lite med allt runt omkring. Det var länge sedan jag skrattade så magen krampade när vi skulle försöka bygga upp innerväggarna i trailern. Mycket krångel och det känns ju som att man ibland har tummen mitt i handen. Men vi fixade det tillslut. Kvinnor kan lixom! 
 
 
Måste bara visa två bilder jag tog på solstrålen Oscar för någon vecka sedan. Han har kommit in i en sån rolig period just nu. Upptäcker världen på gården. Tänk vad barn ger mycket. Jag blir så glad av dom. Ett helt nytt litet liv som ska formas och bli till en egen individ. Oscar har världens bästa uppväxt ute på livet bland alla djur. Han älskar att åka traktor med sin pappa och tycker om hästarna och hästarna verkar gilla honom också.
 
 
 
0 kommentarer

Att vara en orolig själ

 
Jag har känt att det är något som inte stämmer innuti mig i några dagar nu. Mina händer domnar bort och det värker. Jag vet inte ens om det är psykiskt eller om det verkligen är något fel på riktigt. Jag är ju en orolig själ till naturen och får nojor av det mesta. En del säger till mig att jag ska försöka att inte tänka på det när något oroar mig eller om jag får hjärtklappning eller något liknande men det här med att stänga av sina tankar när man är orolig är lättare sagt än gjort. När jag ska koncentrera mig på att inte tänka på något så tänker jag ju på det ännu mera och då blir det bara ännu värre.  Jag har haft panikångest i över 10 år nu. Och visst har det blivit bättre och det kan gå långa perioder då jag inte lider av det alls så mycket. Men så fort jag blir lite stressad, om något negativt händer eller om jag bara sover dåligt så kommer det smygande igen. Inte i samma fulla skala som förut. Men jag känner av att jag inte är speciellt stresstålig längre.
 
Anledningen till att jag valt att skriva lite om det här är för att jag vill belysa att det är okej att prata om det. Att leva med psykisk ohälsa är ingenting man ska skämmas för. Att våga ta steget och vara öppen med det kan också hjälpa andra att våga prata om det och på så sätt får vi ett mer humant samhälle och dessutom se vi att vi inte är ensamma med att ha det såhär.
0 kommentarer