I dag blev man ytterligare ett år äldre. Tiden går så otroligt snabbt. Man hinner ju bara fylla år och så går det en sekund och så fyller man år igen. Det här med födelsedagar och högtidsdagar för övrigt är lite känsligt för mig. Kanske för att jag inte kan låta bli att jämföra mig med andra och ser sådant som man tror att dom har som man själv saknar. Nu pratar jag inte materiella saker utan familj och släkt. Kompisar som fyller år och hela släkten ramlar in på bullkalas. Det ser så mysigt ut hos dom tycker jag.  Fast jag vet att det inte är så hos alla även om jag tror det. Utan det är bara en skön bild jag gör upp i mitt huvud. För varje högtid och födelsedag känns liksom lite tomt. Det är då man blir som extra påmind om att några faktiskt saknas även om jag är medveten om det varje dag. Jag blir bättre och bättre på att hantera känslan och vara tacksam över alla fina människor som jag faktiskt har kvar i livet. Och som tur är har jag världens bästa vänner och "plast" familj som alltid finns där i ur och skur och får mig på bra humör. Men fasen vad jag saknar mamma, pappa, mormor och morfar just nu. Dom hade styrt upp dagen utan att jag behövt tänka. Mamma och hade bakat tårta med jordgubbar på. Säkert hade den blivit lite halvdan på sniskan och vi hade skrattat gott. 

 

Men lite besök fick jag i alla fall. Hade bakat världens godaste kladdkaka med chokladfudge. Tänk att jag lyckades baka. Jag som verkligen är kass på det. Efter kalaset så blev jag bjuden på pizza av bästa Lina och Stefan. Det var inte fy skam.

 

Sitter nu och kollar i våra gamla familjealbum och känner hur jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser alla fina bilder. Jag ser så lycklig ut hela tiden. Jag har haft en underbar barndom. Jag önskar att jag fick chansen att tala om för mamma och pappa hur tacksam jag är för allt dom gjorde för oss barn. Hur fantastiska dom var och hur trygg dom fick mig att känna. Jag vet att dom är med mig ändå och vakar över mig dag och natt. Tack mamma och pappa för att ni gav mig livet. <3